Såhär såg det ur runt visningen i Måndags. Jag ska nu dela med mig av ett vardagligt äventyr. Jag, Filip och Ellen sågs vid sex i stan för att äta på resturang för att sedan, lugnt stockholmsvant och kyligt ta oss ut till frihamnen för att glida in på en modevisning. än så länge låter det väl bra? Det visade sig ta lite längre tid än att bara knäppa med fingrarna, och dessutom att vägen var något mer problemfylld än vi tänkt oss. Resturang kapitlet är rätt svårt att misslyckas på. Beställa, äta, ha roligt och betala. CHECK. Runt tjugo i åtta, vilket innebär femtio minuter tillgodo innan visningen börjar beger vi oss mot tunnelbanan. Tunnelbanan till karlaplan och därifrån buss 1. Vad ett gäng ungdomar inte tänker på är att det finns en buss 1 åt fel håll också. Vi hoppar exalterade på buss nummer 1 för att efter en kvarts funderande på bussen komma på att vi åkt åt fel håll och är ute ur fel ände av stan. Panik och snabba ryck av bussen. Dessutom är det en annan flicka som också åkt fel. Härifrån vänder historien till det bättre. Vi har när vi står där på den kalla trottoaren tio minuter på oss. Poletten faller ner, Taxi! 50 kronor fattigare hoppar vi efter några minuter ur taxin och möts av hinder nummer 2. En 200 meter lång kö. Första tanken var att streetstyle fotografer skulle varit i himlen i denna kö. Kände vi oss något trendiga innan, fick vi motsatt bevis när vi ställde oss där utanför magasin 9. Den här historien är redan nu en bok och inte en novell, men jag är snart färdig. Vi beslutar att det inte finns något annat att göra än att köra med fula trick. Vi följer en liten modig skara som tar sig fram mot entrén och väl framme öppnas dörrarna, Yex, vi kommer in bland de tjugo första. Det hela slutar med att vi får sitta på några stolar på andra raden, vilka var reserverade för "The fashionista" med fler egentligen. Det kallar jag ett vardagligt äventyr. 

Dessutom, en guldstjärna till er som orkade läsa igenom det hela.